Var nyligen i Italien på semester några dagar och hade planerat att även köpa en bil medan jag var där.
Aldrig köpt bil i Italien eller köpslagit med en italienare förut, och nu när jag är hemma igen så har jag reflekterat över varför det gick som det gick och detta med skillnader i kulturer i affärer. Hur det kan stjälpa, vid även små missförstånd.
Vi hade gjort upp på email att vi skulle mötas på flygplatsen i Turin. Vi åkte över och tittade på bilen direkt på kvällen då han insisterade på detta. Han kunde några få ord engelska och vi kommunicerade till och från med hjälp av Google Translate. Funkar inte helt bra.
Hur som helst, jag började gå igenom bilen, förklarade för honom vad jag ville titta på. Han förföljde mig på hela min inspektionsrunda, och så fort jag sade något om bilen, någon fråga, så fick jag svaret: It´s a gooda caar! It´s a gooda caar! Don´t worry, don´t worry, I am an honest man!
Att någon säger att den är ärlig, är kanske inte riktigt det som gör att man får mest förtroende för någon.
Jag hittade ett antal skador på bilen, bland annat en ordentlig buckla under vänster förardörr. it´s nothing, easy to fix!! 200 Euro max, proklamerade han. En skada som skulle kosta cirka 15 000 kr att laga i Sverige, vilket jag förklarade. Då blev han irriterad och tyckte att jag inte visste något om sånt där.
Hur som helst förutom bucklan så såg den ok ut för priset vi satt. Provkörning! Bilen skakade enormt i ratten. Vanligtvis obalans i framhjulen men kan även bero på annat. Med tanke på att jag skulle köra 210 mil till Sverige, ville jag ha det fixat först. Det skulle kosta bara 30 Euro och gå på 15 min, sade han. Men först ville han då skriva kontrakt och få mig att överföra pengar…. misstänksamt var bara förnamnet! Han hade bråttom till jobbet och hade inte tid att först fixa balanseringen, så antagligen så var det bara obalans, men det visste jag inte säkert. Hans sätt att uttrycka sig och i vilken ordning detta (kontrakt, pengar, lagning) skulle ske gjorde att jag inte ville fullfölja affären.
Jag erbjöd till och med att betala för balanseringen oavsett om det blev affär eller inte. Han började rabbla på italienska till mig (självklart med de obligatoriska: mamma mia) och göra någon ogästvänlig gest med översidan på handen mot sin hals (gick bara tolka på ett sätt). Jag försökte ta en kulturell approach med honom också där jag beskrev hur vi gör bilaffärer i Sverige och att man antagligen gör på ett annat sätt i Italien, och att jag respekterade hans sätt men att han även skulle respektera hur jag tänkte. Glöm det…
Finito, finito , no problem, no car.
Han skruvade själv med bilar, och med tanke på vilken typ av fordon han hade och vilka bildelare som låg på golvet i garaget så var han nog väldigt duktig på detta. Till detta så var bilen säkerligen i väldigt gott skick om man tittar på hur bilar ser ut i genomsnitt i Italien. Inte många bilar som saknar bucklor. Så när jag kom och kommenterade denna småbuckla så tyckte han i hans värld att jag var riktigt petig och att jag kanske förolämpade honom för att han med sitt bilkunnnade samtidigt skulle missköta en så fin bil.
Vad kan man dra för slutsatser av detta? Affärer med andra kulturer är svårt, det är den inställningen man ska ha. Jag var nog lite naiv i detta fall och trodde det skulle gå relativt smärtfritt. Han hade ju förklarat exakt hur fin bilen var ( som ny på insidan) men inget av detta stämde. Skriver någon på Blocket detta så har de oftast fog för det.
Flera studier hävdar att det är lättare att göra affärer med japaner än tyskar. Varför? Jo för att man utgår i japan-fallet från att det kommer bli komplikationer och missförstånd och man har en hög säkerhetströskel, medan man i Tysklands-fallet tycker att vi är ganska lika och att det därför inte ska bli några större problem och därmed gjort för dåliga förberedelser för att förstå varann.
Skriv gärna om egna erfarenheter goda och dåliga med andra kulturer!
ha det fint i sommarsolen
Martin
