Tv vs. bibliotek?

Varför ska du som säljare fundera mer på bibliotek än TV-apparater?

I skolan fick man läsa i böcker för att lära sig något. Så funkar det med försäljning också. Du lär dig teorierna i böcker och sedan går du ut och praktiserar. Dock är det inte många när jag frågar runt, som läser böcker om ämnet försäljning.

Många tror att försäljare är något som man föds till och att det är svårt att lära in om man inte har ”det”.

Självklart ligger det en stor del i personligheten/karisman (inställning, självförtroende, utstrålning etc.) hur man kommer lyckas med försäljning. Jag vill hävda att lika viktigt är kunskap som du kan lära in.

Hur gör jag då? Jo börja läsa bra böcker om försäljning. Det är en djungel därute, men här får ni tre böcker som tar upp försäljning på olika sätt som jag tycker är läsvärda:

Gitomer; The Sales Bible
Ullsten; Bästsäljaren
Dixon, Adamson; The Challenger of Sale

Och slutligen, varför ska ni inte satsa så enormt mycket pengar på TV-apparaten?

Det finns ett fint uttryck som lyder: Rich people have big libraries, poor people have big TV´s!!

Bjud mig på lunch om ni vill ha fler säljtips som kan trycka igång er försäljning inför hösten.

Martin Stenport

www.effektivimera.se

Serviceminded säljer

Hej,

Passar på och reflekterar över två bemötanden jag fick igår. Ämnet: ska det vara så svårt?

Netonnet Linköping. Fantastiskt kunnig personal i butiken; väldigt trevliga och hjälpsamma. Jag får en bra feeling för butiken och sedan vidare till kassan. Där möts man av en suckande tjej i 20-årsåldern som uppmanar surt: ”stick in kortet”. Sedan tittar hon upp i taket. Kan inte ens klämma ur sig vad det skulle kosta. Jag ler mot henne försöker skapa kontakt, men inget händer. När jag nästan är färdig frågar jag om hon fått gå på lunch än? Vaaa? vadå? Och så skakar hon på huvudet som om jag vore en idiot.

Upplevelse nummer 2: Yngves livs. Klassisk kiosk i Linköpings innerstad. Jag hade inga höga förväntningar kl 01 i natt efter en runda på stan med vänner. Möttes av ett: Läget? Sedan när jag ska betala säger jag: jaha Yngves livs finns fortfarande kvar, längesedan man var här. Killen började då ställa frågor var jag bor nu, vad jag jobbar med, visar allmänt intresse för ens person. Vilken känsla för service. Små små saker!

Oavsett hur sur du är en viss dag över något som hänt privat så tar man inte med det till sitt kundbemötande. Du är där för att göra ett jobb som du får betalt för och då förväntas det skötas professionellt.

Det är många i detta yrke som ska vara bra tacksamma för att det finns något som heter LAS, annars skulle de åka ut med huvudet före innan de hunnit räkna till två!

När jag funderade på att starta mitt företag för 3 år sedan första gången så minns jag att jag tänkte: Kommer jag inte igång nu så kommer det nog vara för sent och de flesta företag skulle då redan hunnit ta tag i servicebiten när jag kom in på marknaden.

Jag tror, om ni gör några butiksbesök denna vecka att ni kommer inse att detta är långt från fallet!!!

Ha en härlig semester och utmana servicepersonalen, ni betalar ju trots allt för det.

Och hittar ni butiker där ni ser en förbättringspotential, maila mig och berätta det så ska jag besöka dem. Jag skulle verkligen uppskatta detta!

Martin

När är du bäst?

Det finns ett visst tillfälle då du ska verkligen satsa på att sälja in dina idéer till kunder. När? Exakt i den stund som du fått veta att du satt en affär. Du vet känslan! Då mår bra och känner dig stark. Då ringer du nästa kund, ditt självförtroende och tro på din produkt/tjänst har aldrig varit större! Du kan ta mycket nej i en sådan situation, det bara rinner av dig. Samt att kunden märker vilken tro du har på din produkt/tjänst.

Lycka till med försäljningen i sommar ni som arbetar.

Och glöm inte: Du kanske vet något om kundens verksamhet som den inte själv vet? Berätta det för honom/henne och du kanske tar din relation med kunden till en helt ny nivå. Var innovativ och överraska!

Martin

It´s a gooda caaar!

Var nyligen i Italien på semester några dagar och hade planerat att även köpa en bil medan jag var där.

Aldrig köpt bil i Italien eller köpslagit med en italienare förut, och nu när jag är hemma igen så har jag reflekterat över varför det gick som det gick och detta med skillnader i kulturer i affärer. Hur det kan stjälpa, vid även små missförstånd.

Vi hade gjort upp på email att vi skulle mötas på flygplatsen i Turin. Vi åkte över och tittade på bilen direkt på kvällen då han insisterade på detta. Han kunde några få ord engelska och vi kommunicerade till och från med hjälp av Google Translate. Funkar inte helt bra.

Hur som helst, jag började gå igenom bilen, förklarade för honom vad jag ville titta på. Han förföljde mig på hela min inspektionsrunda, och så fort jag sade något om bilen, någon fråga, så fick jag svaret: It´s a gooda caar! It´s a gooda caar! Don´t worry, don´t worry, I am an honest man!

Att någon säger att den är ärlig, är kanske inte riktigt det som gör att man får mest förtroende för någon.

Jag hittade ett antal skador på bilen, bland annat en ordentlig buckla under vänster förardörr. it´s nothing, easy to fix!! 200 Euro max, proklamerade han. En skada som skulle kosta cirka 15 000 kr att laga i Sverige, vilket jag förklarade. Då blev han irriterad och tyckte att jag inte visste något om sånt där.

Hur som helst förutom bucklan så såg den ok ut för priset vi satt. Provkörning! Bilen skakade enormt i ratten. Vanligtvis obalans i framhjulen men kan även bero på annat. Med tanke på att jag skulle köra 210 mil till Sverige, ville jag ha det fixat först. Det skulle kosta bara 30 Euro och gå på 15 min, sade han. Men först ville han då skriva kontrakt och få mig att överföra pengar…. misstänksamt var bara förnamnet! Han hade bråttom till jobbet och hade inte tid att först fixa balanseringen, så antagligen så var det bara obalans, men det visste jag inte säkert. Hans sätt att uttrycka sig och i vilken ordning detta (kontrakt, pengar, lagning) skulle ske gjorde att jag inte ville fullfölja affären.

Jag erbjöd till och med att betala för balanseringen oavsett om det blev affär eller inte. Han började rabbla på italienska till mig (självklart med de obligatoriska: mamma mia) och göra någon ogästvänlig gest med översidan på handen mot sin hals (gick bara tolka på ett sätt). Jag försökte ta en kulturell approach med honom också där jag beskrev hur vi gör bilaffärer i Sverige och att man antagligen gör på ett annat sätt i Italien, och att jag respekterade hans sätt men att han även skulle respektera hur jag tänkte. Glöm det…

Finito, finito , no problem, no car.

Han skruvade själv med bilar, och med tanke på vilken typ av fordon han hade och vilka bildelare som låg på golvet i garaget så var han nog väldigt duktig på detta. Till detta så var bilen säkerligen i väldigt gott skick om man tittar på hur bilar ser ut i genomsnitt i Italien. Inte många bilar som saknar bucklor. Så när jag kom och kommenterade denna småbuckla så tyckte han i hans värld att jag var riktigt petig och att jag kanske förolämpade honom för att han med sitt bilkunnnade samtidigt skulle missköta en så fin bil.

Vad kan man dra för slutsatser av detta? Affärer med andra kulturer är svårt, det är den inställningen man ska ha. Jag var nog lite naiv i detta fall och trodde det skulle gå relativt smärtfritt. Han hade ju förklarat exakt hur fin bilen var ( som ny på insidan) men inget av detta stämde. Skriver någon på Blocket detta så har de oftast fog för det.

Flera studier hävdar att det är lättare att göra affärer med japaner än tyskar. Varför? Jo för att man utgår i japan-fallet från att det kommer bli komplikationer och missförstånd och man har en hög säkerhetströskel, medan man i Tysklands-fallet tycker att vi är ganska lika och att det därför inte ska bli några större problem och därmed gjort för dåliga förberedelser för att förstå varann.

Skriv gärna om egna erfarenheter goda och dåliga med andra kulturer!

ha det fint i sommarsolen

Martin